Jag råkade även på en av skogsägarna som var mycket positivt inställd till bevarandet av rösena och märkte ut hela området dagarna innan Länsstyrelsen kom och märkte in dem för att de skulle bli skyddade.
Det började väl spridas på orten vad jag höll på med och därför fick jag tips av andra människor som sett underligheter i skogen. Så inom kort så kommer min vän från Länsstyrelsen tillbaka för att se ytterligare rösen, grophus och en eventuell kultplats med stencirklar och halvcirklar mm på en stor stenhälla som på bronsåldern låg alldeles vid havet. De flesta rösen ligger på 35 m ö h. Så det är för mig en intressant vandring, ofta utan stigar och vägar
Det finns ännu en stor skaderisk för fornlämningarna, och det är alla vägar som görs med de traktorgrävare var och varannan bonde nu har. Det börjar krylla av sådana virkestransportsvägar som inte föregås av någon arkeologisk inventering. Alla slutar vid en stor vändplan för timmerbilen och de flesta förses med vägbommar för att hindra bärplockarna från i vårt fall Bulgarien att åka in och campa, elda och skräpa ner. Man tar sig förbi på cykel, men skogshygget som ska göras då vägen är färdig kan vara många kilometer lång. Jag tycker det borde vara lag på att arkeologer först borde få en chans att hinna inventera både vägsträckning och skogen innan dessa tunga fordon krossar allt med sina slirande järnlarvband och grävskopor gräver upp vägfyllning urskillningslöst i skogsmarken till vägen.