LYCKAD UTFLYKT I SNORRE STURLASONS SPÅR – EFTER 800 ÅR !

60 inräknade förväntansfulla personer samlades på förmiddagen 7 september år 2019 i Longs kyrka i Västergötland, till åminnelse av islänningen Snorri Sturlusons besök här sommaren år 1219 hos lagman Eskil (som var äldre halvbror till Birger Jarl) och Eskils fru Christina (som var dotter-dotter till Erik den helige och änka efter jarl Håkon Galen i Norge).

Efter att ordföranden Morgan Nilsson högtidligen hälsat alla församlade hjärtinnerligen välkomna till detta unika 800-års jubileum, hölls tre intressanta anföranden i kyrkan:

Det första av Margareta Henriksson, som själv bor i Longs by och som ingående kunde berätta om de olika gårdarna och platserna i byn, såsom Longs kyrka och kyrkogård med bl a två s k stavkorshällar, vilka är den äldsta typen av kristna gravar och om Storegården Long, där man tror Birger jarl tidvis bodde och slutligen dog år 1266. Hon berättade också om Lagmanstorpet, som man anser att lagman Eskil bebodde då den berömde skalden Snorri Sturluson från Island besökte honom och Christina.

Därefter hade H.O.Lennart Hansson, Vänersborg, ett anförande om de två kulturhistoriska giganterna Eskil Magnusson och Snorri Sturluson, vilkas möte och samvaro under hela sommarhalvåret 1219 synbarligen resulterade i Eskils nedtecknande av den Äldre Västgötalagen – och, samtidigt, Snorri Sturlusons nedskrivande av sin berömda Edda, bl a med uppgifter som ofrånkomligen till dels torde ha inhämtats i samband med detta besök.

Åke Ohlmarks skriver om Västgötalagen: ”Nedskriven blev lagen först på 1220-talet genom lagman Eskils försorg, troligen på direkt incitament av Snorre Sturluson, som kort dessförinnan gästade lag-mannen och dennes ”fru Christina” (änka efter jarl Håkon Galen i Norge).”

Ett exemplar i faksimil av den Äldre Västgötalagen visades upp av undertecknad , liksom även ett ex av Snorres Edda. På omslaget till Västgötalagen står att läsa: ”Äldre Västgötalagen är ett av den germanska världens viktigaste litterära minnesmärken från äldre tider.”(Utgivare:Gösta Holm, 1977 prof i nordiska språk, Lund; Exakt 150 år efter första utgåvan, som kännetecknas av en oöverträffad noggrannhet! Äldsta fragmentet härrör från en handskrift som numera är daterad till ca år 1225 !!). Prof Björn Collinder som översatte Snorres Edda (1970) skrev i sitt förord att Snorre var ”bergtagen av det framfarna” dvs trollbunden av det förgångna och var därför fast besluten att försöka rädda till eftervärlden vad som nu snabbt var på väg att försvinna i allmän glömska i och med kristen-domens inträde. Collinder skrev dessutom: ”Mytologien är Snorres testamente till hela den germanska folkstammen. Att väga dess innebörd och verkningar är ogörligt.”

Snorri Sturluson (1179-1241) var den vikingatida gudatrons och sägen-världens räddare, skalde-konstens återupprättare, vårt språkområdes förste store historiker och mytograf, Nordens främsta kulturpersonlighet under den äldre medeltiden. Hans extraordinärt viktiga möte med Eskil och Christina – och kanske även Birger Jarl som yngling – har förvisso givit upphov till en praktfull milstolpe i vår gemensamma kulturhistoria.

På gården i Long bodde då också Christinas son Knut, som genom arvet efter sin far (jarl Håkon Galen) var tänkbar som tronföljare i Norge. Då var Eskils lillebror Birger ca 12 år gammal. Som gåva fick Snorri med sig Eriksättens baner, som Eskil fört i det berömda slaget vid ”Gestilren” år 1210 !

Ity och emedan Snorri betraktas som ”skaldekonstens återupprättare”, avslutade undertecknad sitt anförande med en dikt av en av vår tids yppersta poeter, Birger Sjöberg – ur ”Minnen från jorden”:

”Till den nye”

Jag önskar åt dig, fisk i vatten, goda rov. Jag önskar åt dig, djur i skogen, allt för din mages behov.

”Men åt mig, men åt mig? Vad önskar du mig?”

Åt dig, du lille, som vilar där med morgongryning på kinden skär, jag önskar dagligt bröd och ro för själanöd och en hoppfull tro, när ödet hotfullt på dörren bankar. Jag önskar åt dig klara frukter i jordens lund, kärlek, frisk och sund och tappra redliga mänskotankar !

Jag är alldeles övertygad om att de alla – Eskil, Christina, även Knut och Birger fast de var unga, men inte minst Snorri, som på sin tid var nordens mest berömda skald – högeligen skulle uppskattat att få höra denna dikt, som Birger Sjöberg skrev som en gratulation till sin yngre bror, Eric, som fick en son i maj 1928. Dikten kan utan vidare sägas passa vackert till varje nyfött litet barn på den här planeten.

Tredje anförandet hölls av Bengt Fåglefelt, Vara, och visade sig vara en samvetsgrann och intressant genomgång av befintligt källmaterial, dokument och urkunder, som möjligen kunde ha något att säga oss om huruvida lagman Eskil kan sägas ha bott just i Long eller möjligen någon annanstans och i så fall vart Snorri Sturluson i så fall egentligen styrde sin kosa. Det visade sig ganska uppenbart att det finns anmärkningsvärt litet nedskrivet och bevarat material, som man med någon tillförlitlighet kan stödja sig på, men med viss nöjaktig kännedom om släktskaps-förhållanden och därmed samman-hängande ägandeförhållanden, samt kända gravplatser, etc, kan det annars magra nedskrivna och mer eller mindre obefintliga källmaterialet ändå kompletteras så långt att rimliga bedömningar trots allt kan göras, inte minst på senare tid med hjälp av tillgång till ny teknik inom flera discipliner. Ej att förglömma: även nya upptäckter och/eller insikter.

Ordföranden tackade varmt de som hållit sina anföranden och som också fick varma applåder, samt inbjöd samtliga närvarande till en lukullisk buffé på ”Lumber o Karle” i Kvänum. Därefter besöktes platsen Borga, med kyrkoruin (1100-tal) och ”Domarring” med vacker utsikt över Lidans dalgång och Edsvära kyrka. På vägen passerades Lagman Lumbers mäktiga gravhög. Utflykten avslutades av Morgan vid Finnestorps fantastiska krigsbytes-offerplats från folkvandringstiden (ca 400-600-tal). Alla dagens förflyttningar i vår Västgötabygd genomfördes i Snorri Sturlusons fotspår – efter 800 år!

Med vänliga hälsningar till Er alla från H.O.Lennart Hansson, Vänersborg; 2019-11-06

Gestilren

 

Vad hände egentligen vid Gestilren? Den sjätte september 2018 påbörjade Tidaholms museum "Gestilrenprojektet" som är ett samarbete mellan Tidaholms museum, rådgivande arkeolog Martin Toresson och geofysikern Roberto Grassi. 

 

Senaste nytt...

Den 19 oktober var Tidaholms museums Per Wahlström och Elisabet Östh samt arkeolog Martin Toresson ute i stålande höstväder, i trakterna kring Varv och kollade upp lite tips och ledtrådar som kommit till Tidaholms museums kännedom ang. Gestilrenprojektet. Med oss hade vi Alf Bergman och Håkan Andersson som delgav oss flera nya uppgifter och ledtrådar som vi nu arbetar vidare med. Vi fick bland annat veta att en man från Varvs socken vid namn Assar Dalhström, som arbetade som vägarbetare när vägen vid Gestilren underhölls på 1920-talet sett massgraven. Alf Bergman informerade om att han själv hört Assar Dahlström berätta om detta. Även Assars bror Erik Dahlström som också arbetade som vägarbetare vid Gestilren såg något som liknade en massgrav, när vägen gjordes i ordning på 1920-talet, enligt Alf Bergman. Vi arbetar vidare med informationen vi fått och följer upp nya ledtrådar.

Rent ekonomiskt har Gestilrenprojekten hittills, idag den 7 november, genererat 3500 kr totalt. Det tackar vi för. 2000 kronor av dessa 3500 kr är donerade av Cecilia Carlsson till Jan Nilssons minne.

Syfte

Syftet med projektet är att med ny teknik ta reda på om det ligger någon sanning i de muntliga utsagor som kommit till Martin Toressons och Tidaholms museums kännedom. Nämligen att man så sent som 1924 hittade en massgrav, i närheten av Gestilren. Tidaholms museum hoppas att insamlingen ska möjliggöra att Gestilren undersöks med ny teknik och nya vetenskapliga metoder. Förhoppningen är att bringa mer klarhet och ljus över det omstridda slaget vid Gestilren. 

I samband med Kulturarvsdagen 2018 sjösatte Tidaholms museum, tillsammans med arkeolog Martin Toresson, en ettårig insamling för att ta reda på om det geofysiskt är möjligt att ”se” om det finns en massgrav vid Gestilren, på Plantaberget i Tidaholms kommun. Tanken bakom denna insamling är att det under ett år samlats in tillräckligt med pengar för att kunna finansiera och därmed möjliggöra, en markskanning av området vid nästa års kulturarvsdag, den andra helgen i september 2019.

Det finns möjlighet att följa Gestilrenprojektet via Tidaholms museums hemsida, via nyhetsbrev och i sociala media. Tidaholms museum har ordnat ett eget swishnummer och det går också att betala in till Tidaholms kommuns postgiro.

Hur kan jag bidra till projektet?

Vill du vara med och delfinansiera detta projekt? Skicka in valfri slant till det öronmärkta projektet "Gestilren" via Swish eller på Tidaholms kommuns Plusgiro . Både Plusgironumret som märks med ett referensnumer och Swishnumret går oavkortat till Gestilrenprojektet. Swishnummer: 123 115 48 55.

Tidaholms kommuns plusgironummer är: 12 14 20-4 märk inbetalningen referensnumret: 3590-5131-10083 och om du går plats gärna också ditt namn.

Vad går pengarna till?

Geofysiska undersökningar vid en eventuell massgrav vid Gestilren går till den geofysiska undersökningen. Om vi får in mera än 30 000 så har vi satt ett tak på 50 000 kr. De överskjutande pengarna är för att reservera sig för ev. prishöjningar av den vetenskapliga undersökningen och oförutsedda kostnader. Överskjutande pengar kommer att användas för att dokumentation men också för att kunna arvodera Martin Toresson för det ideella arbete han lagt ner. Gestilrenprojektet kommer öppet att redovisa alla räkenskaper och inbetalningar vid en ”Gestilrenkväll” på Tidaholms museum 2019. Då hoppas vi också att kunna föreläsa om själva skanningen av Gestilren…

Varför genomförs projektet?

Ren och skär vetgirighet! Ny teknik kan bidra med ny fakta och nytt underlag i mysteriet med vart slaget stod!

Hur kan jag följa projektet?

Genom att skriva ”Gestilren” i ämnesraden när du mejlar till oss så visar du att du vill ha nyhetsbrev av oss. Detta är vår mejladress: tidaholms.museum@tidaholm.se

Det går också att följa Gestilrenprojektet på vår hemsida: www.tidaholmsmuseum.se eller på Tidaholms museums Facebooksida.

Vad händer med mina inbetalade pengar om projektet av någon anledning inte kan genomföras?

Om vi inte får in tillräckligt med pengar tills kulturarvsdagen i september 2019 så går vi ut på vår hemsida, i våra sociala kanaler samt Västgötabladet och informerar om detta. För er som har valt att bli uppdaterade via nyhetsbrev, kommer informationen också via mejl. Vi hoppas såklart innerligt att vi får in tillräckligt med pengar och ligger vi bra till, så förlänger vi eventuellt insamlingsperioden något. Vi kommer dock att hålla er ajour och uppdaterade här på vår hemsida. Om projektet av någon anledning skulle bli inställt, av någon annan anledning än bristande finansiering, så betalar vi tillbaka pengarna till donatorerna. Vi har era inbetalningsuppgifter och de summor ni ni betalat in. Vid frågor och funderingar kring detta. Kom ihåg att ni välkomna att höra av er till Tidaholms museum!

Källa; Tidaholms museum. Länkat från Tidaholms museum hemsida. 

Mvh Morgan Nilsson.