|
Upp
Åke Hyenstrands sista bok
Prof.em. Åke
Hyenstrand har lämnat oss djupt sörjd och saknad av alla
historieintresserade västsvenskar och hela den svenska
forskarvärlden. Historieforum Västra Götaland vill uttrycka sin
djupa tacksamhet för hans epokgörande insatser, som kraftigt
bidragit till en ökad förståelse av svensk, och i synnerhet
västsvensk, forntidshistoria. Ända in i det sista arbetade han med
ett verk som sammanfattar hans syn på vår tidigare historia och som
nu kan ses som ett forskningshistoriskt testamente till båtnad för
framtida forskare.
Åke Hyenstrand
”Arns rike – bäst utan Arn” – Föreställningar och tolkningskritik
kring äldsta medeltid i Västergötland, medförfattare Jan Svanberg
och Eva Bergström Hyenstrand, Mittark nr. 2, Skövde, ISBN
978-91-633-2031-6, ISSN 1653-4240.
På 85 välanvända
textsidor – utöver bilder och referenser - lyckas boken få med ett
koncentrat inte bara av Västergötlands historia utan av hela den
svenska historien relaterad till både den nordiska och europeiska
arenan med en synnerligen pedagogisk uppläggning. En fyllig
genomgång av den senaste forskningen och en omfattande redovisning
av tidigare forskares insatser gör boken till en veritabel
uppslagsbok. Boken är fantastiskt spännande och stimulerande men
samtidigt strikt vetenskaplig i sitt framställningssätt vilket
ställer en del krav på läsaren, som ibland kan ha svårt att hinna
smälta alla intryck så snabbt. Den är också synnerligen djärv i
förhållande till den historietolkning som brukar ses som
traditionell bland den breda allmänheten och mycket av det som
tidigare setts som kontroversiellt är nu helt accepterat. Den är
strikt metodiskt upplagd och ger mestadels de breda, övergripande
perspektiven men djupdyker på vissa avsnitt där man får detaljerade
beskrivningar av t.ex. stenkonsten i Forshem och bakgrunden till
helgonkulten av Brigida och Helena. Den nära anknytningen mellan
Västsverige och Danmark behandlas utförligt liksom relationerna
mellan Västsverige och Östsverige och dessa regioners respektive
anknytning till olika delar av Europa. Detta arbete måste ses som
det hittills viktigaste bidraget till en ny svensk
historieskrivning men man bör hålla i minnet författarens egen
brasklapp i slutet av boken: ” Det är således omöjligt att skriva
sann historia. Absoluta sanningar existerar heller inte. Vi kan dock
försöka förstå det förgångna och skapa sannolikheter bakom namn och
årtal. Där kan även fantasin vara till hjälp, omsatt i spännande
hypoteser och ’upp- och nedvändande’ av traditionella
föreställningar.” Spännande hypoteser och ’upp-och nedvändande’
saknas förvisso inte i boken och den anbefalles som en absolut
nödvändig bok för alla historieintresserade.
Ingemar Nordgren
|