Resa
Bråvalla
Artikel
av Anne Fant.
Bilder
med text av Ingemar Nordgren.
Historieforum
Västra Götaland gjorde en tvådagars exkursion till det
historiskt intressanta småländska Värend och Vexsjöområdet. Från dessa trakter stammar en stor del av
Sveriges äldsta adelsätter. Det råkar också varaVerner Lindbloms hembygd. Sällskapet bodde ombonat på
Öjeby Herrgård med dess exellenta kök.
Det
var Evert Jonsson, Eggby, som lagt upp resan genom ett försommarlandskap där sjöar låg mellan visors vita hagar och
lutande gärdsgårdar. Under färden satt Jonsson och Lindblom som ciceroner. De berättade initierat om historia från
bygderna samt om sägner. Det mytiska slaget vid Bråvalla är en sådan sägen som associerats med ett antal gravfält
i olika delar av Sverige och bland annat just i Värend. Man besökte bl.a. ett gravfält som förknippats med detta av
Peter Rudbeck, en släkting till den kände Olof Rudbeck i Uppsala , med en skeppssättning kallad ’Ubbes
grav’ . Graven finns avbildad i Suecia Antiqua et Hodierna. Ubbe var
enligt sägnen en av de män som kämpade mot danskarna. Peter Rudbeck var disponent på Huseby järnbruk. En annan
mycket namnkunnig person från trakten var Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
som i sin bok Värend och Virdarna utförligt har berättat om småländska seder och folktro på det sena 1700-
och tidiga 1800-talet. Det är en av de viktigaste böckerna vi har för folklivsforskning. En nutida ättling som
fortfarande bor på samma gård besöktes under resan.
Spänningen
steg då sällskapet närmade sig Blodviken.Det sägs att det var här Värendskvinnorna tog livet av danskarna
genom halshuggning, efter att ha bjudit dem på öl spetsat med pulme, dammet som uppstår då hästarnas svansar
ryktas, berättade Bertil Svensson, lokal guide.De skulle sedan varit jämställda med männen. I själva verket baserar
sig nog sägnen på att Värendskvinnorna redan under forntiden hade lika arvsrätt med männen vilket tyder på direkt
inflytande från den romerska rätten. Värend är också ett av de områden som förknippas med de av Procopius
omtalade herulerna som anges ha bosatt sig bredvid götarna o. år 512.
En
höjdpunkt på resan var i detta sammanhang besöket vid Inglinge hög och den berömda ornerade sten som ligger på
toppen. Stenen, som dateras till o. 500-tal, har ett mönster som tydligt indikerar kontakter med Östrom vilket
kan tyda på influenser just via heruler eller
möjligen goter efter Attilaväldets sammanbrott. Tiden stämmer överens med Procopius angivelse. Dessutom tyder
mönstret löpande hund, på kontakter med Grekland. Verner berättade livfullt
om stenen och fotograferades sittande på densamma som en symbolisk ’herulisk konung’. Området har133 fornlämningar
- mestadels som gravfält med resta stenar, skeppssättningar, domarringar och mindre stencirklar samt högar.
På
vägen genom ett sommarfagert landskap stannade sällskapet till hos Eva Spångberg, konstnärinnan. Spångberg har
byggt upp ett landskap med träsniderier som hade bibliska motiv. På vandringsled bredvid skulptrösens hem, fanns till
exempel staden Nasaret, Mose brinnade buske och skapelsen.
Vid det ovan nämnda Huseby bruk ingick en guidad tur inuti corps-de-logiet, som testamenterats av
Florence Stephens till staten. Där fanns konstskatter och minnen från en tid då huset gästades av olika
notabiliteter, exempelvis prins Carl, med flera medlemmar från kungafamiljen samt affärsmän. Bruksmiljön fanns kvar
i sin helhet och vattenskruven, en fungerade uppfinning av Archimedes, beundrades.
Dessutom
besöktes under resan bland annat Berqvara ruin, Kronobergs slottsruin, Utvandrarnas hus
och muséet i Växjö samt naturligtvis domkyrkan med sin anknytning till traditionen med vår egen biskop Sigfrid i Husaby och hans tre mytiska
disciplar- Sunaman, Unaman och Vinaman.
Anne
Fant Ekman
